tisdag 23 oktober 2012

Defektion


Tänker lite, på detaljerna. Det finstilta, som ibland är det som tar över hela bilden. På de högt avhållna maskorna, maskerna. Det finmaskiga. På att hålla, även de löften som man inte har gett. På allt det som man har fått. Det som var förutspått? På skavankerna. Fårorna och linjerna. Kråksparkarna - de finaste i kråksången. På allt som behöver lagas. På varför så många pratar om perfektion? Alla hål som behöver fyllas. Med valfritt innehåll. På att omfamna det ihåliga, bortstötta. På det kvarglömda. Det bristfälliga, skadade. På sommaren som varit, farit. Och varför man säger att tiden har flytt? På det redan väl utforskade, den uppbrutna marken. På det uppätna och utbrända. På kapitulation. Gav tiden bara upp? Eller visste den instinktivt, intuitivt när det var dags att ge sig av, bryta upp, börja om. På alla som behöver en kram. På det skavda och nötta. På det trötta. På de utstötta. På kurvan som redan har svängt av. På det ofullständiga. Tänker mycket på alla meningar som aldrig riktigt verkar hänga ihop och på om allting verkligen behöver lagas. Kanske är det inte ens sönder?
 

Kram.
:)
/helena

3 kommentarer:

  1. Mmm. Gillar! Både din text och dina bilder!

    SvaraRadera
  2. Mira: Vad glad jag blir, av att du gillar't! Och på tal om detaljer ja, du missade väl inte den roligaste? Reflektionen av dammsugaren i affischtavlan näst längst ner. Ha, ha, jag skrattade gott när jag upptäckte den. En symbol på något sätt över hur det kan vara. När man springer runt och försöker hitta ett par intressanta vinklar mitt i vardagsstöket. Precis som det ska va', antar jag. Kanske den enda roliga reflektion dock, som man kan göra över en dammsugare...? :)

    /helena


    ps Och välkommen hit förresten, kul att ha dig här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe. Ja, den missade jag. Men å andra sidan förundrades jag över tavelbelysningen på bilden...

      Radera