Konstigt, ibland pendlar känslorna så snabbt att de liksom hakar i varandra.
Låter det obegripligt? Eller låter det kanske alltför välbekant?
Som nyss när mannen slog an ett molligt ackord - då blev jag glad, fast att jag har känt mig lite deppig hela dan. Eller som i morse, när jag läste tidningen.
Ena sekunden läser jag om den lilla sexåriga flickan, hon som för bara några veckor sedan, stod på skolgården, för allra första gången, med sin nyinköpta skolväska i ena handen och sin mamma i den andra. När jag tänker på det, då riktigt känner jag 'förstakladdarens' förväntansfulla iver som uppbubblande sockerdricka i näsborrarna.
Sedan blev allt så fel redan från början. Texten berättar vidare om stenkastning och förnedring. Fysiskt mobbning. Suck. Fastbunden i gungan. Nu ser jag bara bilden av den lilla med en klump i magen, all förväntan nedsvald med flämtande, panikslagna andetag. Det står också något om bristande resurser, brist på rastvakter. Jahaja. Jag känner ingen förvåning. Jahaja.
- Hon gråter redan på fredagskvällen när hon tänker på att hon måste gå till skolan igen redan på måndag morgon, ungefär så beskriver mamman den lilla flickans känslor.
Skolstart = skoljaktstart. Så fel. Så synd. Så trist.
Sedan vänder jag på bladet. Och läser om en man, en rik man, som skänker fyra miljoner till en ny utbildning på högskolan. En utbildning om hållbarhet. Ett hållbart byggande för en hållbar framtid. Unga människor ska få utbildning i att själva bygga (bokstavligen!) och utveckla sin egen sundare, miljövänligare, hållbarare verklighet. Jag suckar igen. Av välbehag. Så bra. Så rätt tänkt. Hoppas att det går bra. Heja liksom.
Och nu sitter jag här på den sena kvällskanten. Och vet inte riktigt vad jag känner. Allt? Inget? Både och. Som ett ledset durackord ungefär. Eller som ett glatt i moll?
:)
och lite
:(
/helena
ps Rubriken är samma rubrik som en berättlese jag skrev en gång när jag var liten (lite mindre än nu... men något mera än sju...) hade. Den handlade om två olika helenor, som ni säkert förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar