lördag 31 mars 2012

Allez Allez Binoche et Blomquist!


- Jag är ju bara en enkel sportkommentator... , sa Roger Blomquist när han "avade" en av sändningarna där borta i Nice. Ha, ha årets pris i falsk blygsamhet borde gå till denne briljante kommentator. Han som verkligen kan förhöja isupplevelsen med sina originella uttalanden. Ibland stora, ibland små, ibland helt utan socker på - om vi säger så... Gillar't! Som det tydligen heter numera. Gillar't!

Fast att TV:n står på så att tändröret glöder så ligger jag ändå hopplöst efter. Jag har inte ens sett finalen från igår kväll ännu, pardansen, så säg inget om ni vet hur det gick! Nu har jag precis konstaterat att Majorov inte blev med i finalen, tänk vad snabbt det går att göra ett litet, litet misstag eller två små då. Finalen som precis blivit färdiginpräglad på skiva. För snarast möjliga ikapptittning. För redan klockan 21 på 24:an ( så tyvärr måste jag i alla fall ha DVD: på då...) är det dags att spana in lite svala chicks igen.
Heja Viktoria!


- Luktar det inte lite rök ändå? undrade jag i mitt stilla sinne när vi dessutom försökte få teven att ställa upp på att visa film en stund. I den andra deveden snurrade nämligen 'Möte i Toscana' just klart. Vi somnade ifrån den både igår kväll och i förrgår kväll... Men jag lovar, det säger inget om den här fina filmen, det är bara talande för mannens & mitt otillgodosedda sömnbehov. Men vi tog igen lite inatt, så nu orkade vi hålla ögonen öppna för slutminuterna i Toscana.

"Redan för tjugo år sedan utforskade Abbas Kiarostami frågor om kopior och original. Filmen Close Up baserades på ett verkligt rättsfall om en person som utgav sig för att vara regissören Mohsen Makhmalbaf ..."  
läs hela SvD-recensionen här!
" "Born originals, how come it to pass that we die copies?" Den iranske mästerregissören Abbas Kiarostamis tycks ha haft den gamle engelske 1700-talspoeten Edward Youngs berömda citat, ..."  
läs hela DN-recensionen här!
Samtidigt som jag kopierar och klistrar in ett par länkar till er så tänker jag på hur ofta en originaltitel är bättre. Så tycker jag verkligen att det är i det här fallet; Copie Conforme - bestyrkt kopia. Det låter lika bra som filmen va' eller är för er som inte har hunnit se den än. För er som, eventuellt, ligger ändå mer efter. Recensionerna ovan är över ett år gamla. Jaja, vi hade tänkt att se den på bio i höstas, men tiden led - då också.

Se den för de vackra tappa-andan-vyernas skull, för de sjungade, snabbtväxlande språkens skull, för konstverken & byggnaderna som passeras skull och Juliette B's underbart behagfulla klännings skull. Men se den framförallt för hennes makalösa skådespeleris skull. Breathtaking -  indeed!



Så med detta något bättre-sent än-aldrig-filmtips säger jag hej!, för nu.
:)
/helena




ps Hm, jo det var en sak till... en liten sak som bara slank ur mig... Mannen kom hem med de raraste blommorna i världen och så säger jag; - Huh, och jag som tycker bättre om tulpaner... Nu lägger jag den lilla dumma meningen åt sidan. Eller varför inte ända ner i diket? Och så slinker ett annat ord, eller två, ur mina försagda läppar; Tack Älskling!

fredag 30 mars 2012

Instant påskris


Man tar en bambupinne och ett riktigt fint ägg.


Sedan hämtar man en valfri vas. Gärna stadig. Och snygg!


Vi repeterar; stadig vas, superläckert glasägg - gärna nyinköpt på favoritloppisen. Och en bambupinne.


Men inte vilken bambupinne som helst. Det måste vara en som verkligen talar till dig. Säger Hej!


Och Voilà! Påskriset är klart. Tänk att det finns de som inte tycker att jag är speciellt händig. *slår ut med händerna i en lite uppgiven gest*  Va?



Hade tänkt att ge er ett filmtips eller två idag, men så hann jag in en sväng på välgörenhetsloppisen igår, fast att jag inte trodde att jag skulle få möjlighet. Där hittade jag, i vanlig ordning, ett par små ting jag inte visste att jag behövde... Som ägget. Vasen och den artiga bambupinnen/skohornet är second hand-inköp av ett par, olika, äldre årgångar. Ni har säkert sett dem skymta förbi förut.

Sedan när jag var ute med soporna i morse så såg jag att det var så många grannfönster som hade påskpynt på display - redan. Så då blev filmtipsen nedputtade ifrån inläggstoppens förstaplats. Nu är jag inte ens säker på att de ligger på andra - för jag hann ta ett par fyndfoton till. I morse.



Stay tuned...
:)
/helena




ps Vet inte om det är så lönt att länka till den lokala loppisen egentligen, för ni är kanske inte så många som bor här i krokarna? Men jag gör det ändå, för er som vill göra utflykt och för att jag är så snäll. Den tolfte april, en stund på eftermiddagen/tidiga kvällen, har de loppis nästa gång - enligt den trevliga kvinnan i kassan. Rör bara inte den där keramiktavlan med de fina fåglarna på! Jag glömde den i går - så nu måste jag dit och hämta den om ett par veckor. Glömde och måste, var det ja.

torsdag 29 mars 2012

Gulsaker


Hm, så hur börjar vi det hela? Jo, såklart, med att berätta att den söta veckiga fått sällskap - av en Strehla!


Tänk, ändå, att jag nästan aldrig har sett dem spela!? Laget så nära mitt hjärta? Nja. Men vem tackar nej till att se elva man kela...  och loggan är fin och kassen är bra att bära saker i.


Böjda saker. En favorit i ständig repris. Ett nödvändigt mål när ingen står bojad vid spisen? Men de får inte vara gröna och inte bruna och jag tycker bara om biten i mitten. Ändarna får någon annan ta. Så bra att man kan dela!


Är hon blyg? Gömmer hon en hemlighet? Ska hon snurra runt i en dödsspiral? Är hon rädd att fela? Eller att någon ska få se att hon skela'r? (jag är mest rädd för att nödrimmen inte har någon lag...)


Och nu är den här, den alla, ALLA, även jag tydligen, talar om. Lovsjunger. Våren. Visst är ljuset fint och marken grön, men annars föredrar jag (& Bodil!) lite lagom frusenhet. Stelfrusen. Lite stiff-upper-lipaktigt sådär. Stel & frusen. Inte så sköna var för sig, i kombination - som den vackraste istapp. Blundar och önskar att hösten kommer snart, med en farlig fart.


Ingen ko på isen minsann! Se bara. Singeltjejer idag, tror jag. Ikväll dansar många lyckliga tu, fast dansbanan är hal, så hal.


Mest av allt ville jag med Er dela, att jag minsann har köpt mig en Strehla. En hel femma kostade den, på loppisen. Nu har jag tre sköna tyskor. Undrar jag, om hon har räknat sina nyligen?




Så vad vill jag då, egentligen, ha sagt idag? Inte mycket antar jag. Bloggar är ju ändå mestadels trams och ändå mera trams... eller?
:)
/helena




ps Ikväll är det dokumentär, högtidsstund för oss isnördar. Vintagevinterdokumentär. Om Sonja, isdrottningen! Här!

onsdag 28 mars 2012

Kross & Knak & Kras & Brak


Så, DVD:n är inställd på inspelning! Och går något jättelasersnett så finns SVT play där som en räddande, övervintrad, ängel! Nu ska jag, i alla fall, inte missa början. EM missade jag helt & hållet. Rubb & stubb. Det sved må ni tro, i konståkningstarmen. Konståkningsögat blev alldeles vått. Och våran egen Viktoria som kom femma och allt!

Kan inte låta bli att reflektera över det här med vårflod och konståkning - visst är det lustigt att de verkar vara två konstanter som kräver varandra. Islossning & konstfrysning, som vattnets ler & långhalm, på något sätt. När sjöarna öppnar upp blir det tid för skridskokonster. Isens vett & etikett?

Så nu ska det tittas på svindlande snabba piruetter och högtflygande flygskär tills ögonen blöder, eller fryser. Frysta vårögonblick! Hoppas bara att unge herr Majorov hoppar högt & tar sig till final.

Och katten, den fina katten, som är ett av alla bevis på att jag har frångått min devis om funktion & form. Förut tyckte jag att alla saker var tvungna att tillhöra ett användningsområde, ha en funktion, som att hålla i ljusen, eller vara behållare åt blommor. Vasar & ljusstakar & annat användbart har alltid hamnat högst på min
second hand-favoritlista. Men det var förut, numera köper jag fat enbart till lyst och katten är ju, också, så fin att titta på. Eller hur?

'Royal Krona Sweden' står det på den. Full lead crystal. Och jag antar att ingen annan än Lisa Larson kan få till en sådan sval & söt feline-elegans? Se bara på svanskrumeluren! Tung som kristall är den. Jag förmodar att den går att använda som ett litet, litet bokstöd eller som brevpress. Till alla de där breven som väntar på att bli skrivna...

Hm.

Så om ni inte ser mig på ett tag (men jag lovar att försöka koppla på simultanen för både bloggande & bloggläsande!) så vet ni var jag finns. I Nice. I tanken. Och själen, den gör snirkliga piruetter av ren & skär konståkningslycka!


Vi hörs, jo jag lovar.
:)
/helena




ps. Är det inte tragiskt på något sätt - att när man börjar sin webbsökning på Vikt, som i Viktoria Helgesson (läs förresten gärna hennes blogg här!) så är det första som kommer upp; Viktväktarna!?! Mer förståeligt då, tycker jag, att när man börjar slå in Alexander M så kommer McQueen upp. Men orättvist och lite tragiskt ändå,
mot alla Viktorior där ute. Tycker jag.

måndag 26 mars 2012

På Rad


I helgen köpte jag mig en ny cykel...


...med tillhörande läcker man! En cyklande man i rosa jacka/kavaj. Och däcken ser också lite pastelliga ut. Kul för oss som har lärt oss att pink is the shit. Särskilt roligt för alla oss, hm, som har fattat att skärt ä värt besvär't, först nu på lite vuxnare da'r.

"Kort efter första världskriget blev allmänhetens uppmärksamhet riktad mot en helt annorlunda typ av cykel.

Det var en cykel med ett litet framhjul, ett vanligt bakhjul, en sadel med ryggstöd och den drevs med ett par hävstänger. Det var "J-cykeln", ytterligare ett försök att eliminera pedalerna och kedjan på våra moderna cyklar.

Maskinen var inte så dårlig i kuperad terräng. Åkaren satt eller snarare låg naera marken och genom att pressa nedåt med benen kunde han bruka mer kraft med hjälp av ryggstödet på sadeln. En kabel kopplad till hävstängerna som löpte över två runda skivor på bakhjulet startade cykeln.

Den gick inte tungt men enbart dess utseende var tillräckligt för att döma den till ett kort liv."

Allt det här står på baksidan av min "nya" cykel, läs gärna igenom allt om ni är Big Bikers. När ni kommer till sista meningen, citerad direkt från baksidan av minnestallriken från DBS 1983 - tillverkad av FIGGJO Norway, kan ni liksom jag konstatera att det måste vara fel!? Vaddå? Utseendet är ju urläckert på denna 1920-talsmodell, som en slags cyklarnas Harley D, eller hur?

Och med en man i 'äppelknyckarbyxor' i den stadiga sadeln, är vårens första tvåhjulingstur räddad!



God tur.
:)
/helena




ps För er cykelnördar hittade jag en sida här! - svensk/tysk cykelordlista?!? Ja, 'rad' måste väl vara samma ord som Fahrrad. Eller? Nippel, vet ni vad det är? Inte jag heller. Men vet ni vad det heter på tyska då? Nippel.

söndag 25 mars 2012

Eftertanke


Formuleringsförmågan går fortfarande på sparlåga, på riktigt låg låga så här en bit in på söndagen. Men jag kom på att jag vill bjuda er på lite fler bilder i alla fall. Ur min bildbanksbyrålåda trollar jag upp:

  • Blommor, som inte kan vissna, men lysa fint i mörkret,
  • en styck träig hund som är bra på att massera (han måste bara ta ett par extra rullrundor runt min ömma rygg först),
  • massvis med skön läsning (och Strindberg:),
  • ett frö eller två till något nytt,
  • lite tröst till er som liksom jag inte gillar att förlora en endaste timme (ja, det är jag som har använt de där diflaskorna en gång i tiden, så de har ett par år på nacken nu, eller på nappen då kanske),
  • några trådar extra, för er som liksom jag har tappat den...
  • Allt det där dammet uppe på den gamla stringhyllan - nä, det tar jag hand om - en annan dag!


Hoppas att ni kan njuta, (för)kort(at) och därmed av nödvändighet intensivare, av er söndag!
:)
/helena



ps. p.s.

lördag 24 mars 2012

Försmak


Hej vänner!

Jag kopplade upp för ett par timmar sedan, hämtade in lite bilder ifrån kameran, försökte bestämma mig för vad jag ville säga idag, samtidigt som jag försökte fånga en glimt av den där lite fånigt tramsiga deckarserien med tv-ögat. Tycker mest att den där ödlan är söt.

Och så hade jag tänkt att titta till några av er andra idag, komma förbi era bloggjag och säga... hej!

Simultanen är inte på toppform, det står helt klart efter dessa två inproduktiva timmar... Har ingen aning om hur avsnittet upplöste sig, kom aldrig ut på den stora wida webben och vet fortfarande inte vad jag ska säga, hittar inte riktigt formuleringsförmågan idag, men det kanske man inte kan göra varje dag?


vi hörs.
:)
/helena

fredag 23 mars 2012

Boesi


I ett svagt ögonblick, förra våren, lovade jag att köra lite improviserad poesiskola här inne. Kanske att det kan passa bra så här dagen efter dagen, efter dagen D, eller P då? Eller B som i bildpoesi, för jag tänkte tipsa om ett bra sätt att få igång skrivandet, om man har kört fast. Ett sätt att få invanda tankar ut på nya banor. Poesivägbanor med nya bulor på. Nya 'bulor' kan vara bra - även om man inte vill ha dem varje dag, eller behöver dem.

Kanske är det förmätet av mig att tro att jag kan lära någon något om skrivande?
Väldigt många bloggar som jag läser har en avundsvärt bra skribent på andra sidan tangentbordet. Alla skriver å andra sidan inte bloggar (även om det kan verka så ibland:), eller något annat för den delen. Ett tips eller två har väl aldrig gjort ont? Och jag har ändå glömt att ta mina *Antihybis* idag...


Eftersom jag tar detta självpåtagna uppdrag mycket seriöst, hm, så tar vi väl det steg för steg. Baby-steps:

  1. Du tar en bild, vilken som helst, motivet kan vara fint, vackert, skrämmande, äckligt, gulligt eller urtråkigt. Det spelar ingen större roll. Men ibland kan det faktiskt fungera bättre med en lite trist, tillsynes oinspirerande och vid första anblicken intetsägande bild, för den kan, ofta, lämna större utrymme åt fantasin. Inte alltid, men ibland.
  2. Sedan är det bara att börja skriva!
  3. Nä, vänta lite här nu - först gäller det att hänga upp tanken på något speciellt i bilden. Kanske fästa fokus på någon liten detalj. Eller skippa fokus helt, anlägga en lite suddigare approach, titta på bilden lite snett ifrån sidan - även bildligt talat... Eller greppa helheten? Försöka trigga igång en annan del av hjärnan än den du normalt brukar använda när du tittar på bilder - och skriver, om du nu brukar göra det.
  4. Sedan är det bara att börja skriva! Typ.


Ofta kan jag reta mig på att jag är så okoncentrerad och tankspridd. I många aspekter av det s.k. LIVET, :), fungerar den där flummigheten inte så bra. Rassel, rassel och pling!
- Hörde ni det där? Det var X antal presumtiva arbetsgivare som loggade ut. Eller heter det kanske googlade ut numera? Ja, dokumentären ifrån igår sitter fortfarande i. Slut parentes!) Men när det handlar om att hitta fram till skrivandet så kan ett något kaosigt anslag ge perspektiv och proportioner. För oavsett hur mycket nytt du försöker tänka - när du till exempel tankedissekerar din utvalda poetiska skrivbild - så kan du aldrig ta av dig just din unika erfarenhetsryggsäck och dina alldeles speciella omvärldsglasögon. På gott och ont. Mest på gott får man hoppas?

"Originalbilden till detta kort kommer från det tyska sällskapsspelet "Kartenhäuser", korthusen, från 1890-talet." Så står det på baksidan. Och; "Barnkulturverkstaden box 5025, 650 05 Karlstad"

Såå, det är bara bra att låta tankarna flyga och fara. Fram och tillbaka mellan hjärnhalvor och tidsrymder - samtidigt som du lägger dig vinn om att hitta lite nya bild- och därpå följande skrivvinklar. I hjärtats vrår gömmer sig mer än du tror. Och ur maggropen kan det fiskas upp stoff som definitivt kan vara skrivarvänliga. Usch, den formuleringen lät kanske lite obehaglig, men vad gör det, när den går att skriva ner?!

När jag skrev ner mitt exempel -  som snart följer här nedanför - så hade jag bl a läst en orolig fråga, inskickad till en tidning, en tidning som jag hittade någonstans och bara slängde en snabb blick i, men ändå kom jag ihåg frågeställningen så väl, kanske för att det fanns en vidhängade illustration? I alla fall, frågan gällde barn, grannbarn som kanske for illa. Undraren undrade hur man som god granne skall agera. Hur mycket man ska 'lägga sig i'. En bra fråga. Som tydligen stannade kvar någonstans inombords och interagerade med bilden och mig och min inte enbart lättviktiga "funderingsrygga".


Skriv gärna ner fragmentariskt, precis det som dyker upp när du tittar på och tänker runt din bild och så får du försöka foga ihop bitarna sedan. Lägga poesipussel, eller vad just du, nu, vill skriva.


På lek
Lova löften
om en lång ledighet
ifrån vuxenhet
lätt som en plätt
när gräset är grönt
och kittlar dödsskönt
under den tunna huden
Missta inte ett barn
för ett barn -
Misstagen växer
överallt, alltid
överalltid
Små människor kastar också långa skuggor
i mörkret
är leken
på riktigt
Någon måste stjäla sig
ett leende
Allvaret
alltid långt bortom
någonannans sotiga skorsten -
tänker den som vågar
hoppas
Är det genom sprickan
som den ljusnande framtid
ska sippra in?

Ungefär så där kan det bli när man spånar fritt runt en bild. Jag tog en bild som jag verkligen tycker är fin & sockersöt och så vred jag på perspektivet ett halvt varv eller så. Inte 180 grader, men en bit på väg.

Därefter gjorde jag en U-sväng, en U turn me on. ;). Jag började tänka lite på engelska och då blev det ett par andra strofer. Kanske början på en låttext?

With a blindfolded mind
You'll never have to see the crack
behind the ripped curtain
With a blindfolded heart
You'll never have to wear it
on your children's sleeves ...
Något sånt. Bara ett embryo till något än så länge. Kanske skriver jag vidare på det. Kanske inte. Den som lever, och läser vidare här inne, får se.



Mina kära läsare - vi hörs!
:)
/helena




ps Om det du plitar ner, jag tror fortfarande på den analoga pennans kraft!, blir bra eller inte bedömmer bara du. Och någon du tycker om? Eller respekterar. Eller både och? Dina kära bloggläsare? Om det nu alls spelar någon roll. Om det blir 'bra' eller något annat. Skrivandet för skrivandets skull, kan också vara ett motto.

torsdag 22 mars 2012

The whole truth and nothing but the truth


Har, fortfarande, ett hem i stort behov av tlc, så här finns ingen tid för ett liv på nätet. Men så såg jag, i en liten irlpaus, den här dokumentären och insåg att det enda sättet att förekomma att förekommas är att förekomma. Kristallklart korvspad! Så nu vet ni. Jag ÄR bra, som hon säger Deidre. Jag är bra. Bara så att ni vet. Lita på mig, som en annan klok dam sa. Så -  nu får jag ta dagens sista krafttag. Nu drar jag ur sladden.


Uppdatering, morgonen efter: Oj, vad trött jag tydligen var igår kväll... Jag kunde inte ens stava rätt till Deirdre, fy! Och "Titta på mig" heter faktiskt, 'den kloka damen' Eva Dahlgrens låt. Hittade en jättefin instrumentalversion här! Vi tar det lite piano, så kan vi lägga diskussionen om texten passar in här eller inte heelt åt sidan... God Morgon på er -
och mig! ;)

Nu.
:)
/helena



ps Fick trycka i den igen för ett snabbt ps: Du är googlad. Är du?

onsdag 21 mars 2012

AB Kaos


Mot stöket & dammet har de goda intentionerna inte en chans. Så är det bara. Idag hänger det halvtorkad tvätt över halva hemmet, disken trivs bäst i diskhon och under badkaret bor det något luddigt, lurvigt som inte verkar vattengenomsläppligt.

Och vem var det som sa - Det är klart att det inte är mer dammigt på våren, det bara verkar så, för att allting kommer i dagern? Det där är väl ändå en högre filosofisk fråga, något som Sartre, Kirkegaard och de andra grabbarna måste ha löst för längesedan? Klart att det är dammigare på våren. Eller? För allt är täckt av damm. Allt.
T o m dammsugaren är dammig!

Och vem var det som myntade begreppet kreativt kaos? Hans näsa vill jag doppa i den på golvet utspillda kaffesumpen. I alla fall just idag. Kreativt my ass, som jag skulle uttryckt det om jag varit lite språkvanvördigare än vad jag är.

Så idag kändes det inte som att jag skulle hitta något, mellan alla rester, att lägga in här. Något fint och bra - för det var vad jag ville ge er idag. Men skam den som ger sig, under den vitkorniga ytan hittade jag ett par ord. Låneord. Vi lämnar väl tillbaka dem när vi inte behöver dem längre. Lite skavda i tidskanten är de kanske, av allt damm som har passerat, i alla vårars luftrum. Men likfullt fortfarande (eller kanske ändå mera nu?) Trösteord mellan smulor och ...


SMÅSMÅSMÅSMÅ SPÅR
svarta
långa
hårstrån
på mina kanariegula skrynkliga
lakan
förvissar mig
det var ingen dröm
i mitt telefonblock står en hälsning
berättande för mig
att du finns
och till frukosten äter jag upp
din sista bulle
jag tror jag sparar pappret
för säkerhets skull
/av Mannen




vi hörs, någonstans bortanför dammbarriären.
:)
/helena




ps Svarta har de väl aldrig riktigt varit, men mörka i alla fall och långa, några av dem finns faktiskt fortfarande kvar... på huvudet.

tisdag 20 mars 2012

God fortsättning


Läste någonstans att det är det iranska nyåret just nu. Jag tror det var tidigt i morse som de bytte år. Läste vidare att deras kalender därborta är mycket "vettigare" konstruerad, eftersom de mer följer årets naturliga rytm, som nu vid nyår - då firar de i samband med våren. Alltså vårens antågande. Jämningen. Vårdagjämningen. Jag undrar om inte vårat nyår är väldigt strategiskt placerat ändå? För oss här i den mörka nord? När Sylvester firar namnsdag är det, om inte som allra mörkast, ändå väldigt mörkt stora delar av dygnet. Och trist, tycker många. Så då behöver man kanske "hitta på", något att fira? Varför inte nyår?

Annars håller jag med om att vårdagjämning = fira pånyttfödelse. Det verkar logiskt på något sätt. För övrigt har jag dålig koll på hur mycket grönskan ändrar sig över året i just Iran, kanske bäst att tillägga.


Det jag ville säga har egentligen inte något med Iran att göra alls. Men när jag läste om Nouruz kom jag att tänka på hur behändigt det är att det blir nytt år oftare än en gång om året. Kina firade väl exempelvis in drakens år för någon månad sedan? Jo, jag tänkte på det här med löften och sammanfattningar.

Vid vårat nyår gav jag inga löften, brukar inte göra det, säkrast så, men varför inte slå till nu? funderar jag. Det kan väl inte vara så farligt? Lite roligt att avge något nu - samtidigt som de flesta? andra har hunnit bryta sina för längesedan? Hm.


Och så var det så mycket som jag aldrig hann berätta om då -  förra hösten. Och en del om sommaren. Och vintern -  som jag kanske kunde säga någonting om nu framöver. Om vi tänker oss att allt börjar om nu. Samtidigt som knopparna spricker, spricker jag av förväntan att få dela med mig, av allt som inte hanns med. Alla foton jag tog - då - när bloggen dog... lite.




Vi får väl se. Jag lurar nog lite till på det där med något specifikt löfte. Vore dumt att få se de goda föresatserna spricka i kapp med björkarnas musöron. Men att ni kommer att få se mera bakåt, i tid & rum, tror jag inte är ett för farligt nyårslöfte för evigakvinnor...
...att ge, till er.


:)
/helena



ps Tavlan. Jag vet inget om den alls, mer än det man ser. Att den har ett asiatiskt motiv. Och om jag minns rätt kostade den tio kronor på auktion. Boken. Konstens värld, på över 2000 sidor! I den står det att huvudredaktören heter Kjell B. Sandved. Och så står det 'Asta 1975', skrivet med blå kulspets. Den kostade mig nog inte ens en femma.