onsdag 4 januari 2012

som bortblåst


Idag när det blåser lite grand - obs! årets hittills största understatement - kom jag att tänka på en dag i höstas. En dag som alla andra kan man kanske tycka, med lite lagom vitmulen sky utanför. Där innanför stod moi funderandes, säkert på någonting viktigt som vanligt - obs! årets hittills största självironiska reflektion - i alla fall, allt verkade vara precis som vanligt på båda sidor persiennerna. Så plötsligt...


...var den bara där! Mitt i synfältet. Strax ovanför skolan, fritidsgården, ICA:t. Granne med hustaken och trädtopparna... Sedan tittar jag bort en kort sekund och...


...då är allt som vanligt igen.

 Bor jag i en synvilla?




Dagens snusförnuftiga eller sedelärande om ni så vill; Plötsligt händer det!
Eller för att uttrycka det lite mer klichépoetiskt; Alla dagar kan vara vanliga eller inga.

Jojo, det var nog bara det.



så hörs vi senare.
:)
/helena

2 kommentarer:

  1. Tenk, det uvanlige er nok relativt vanlig. På sitt vis.Det gjelder bare å ha øyne for det. Når vi er i Huset i skogen, så kan vi ofte høre litt sånn stillferdig rasling i lufta over oss, og så er det en paraglider. De springer ut fra et fjell oppi lia over oss. Jeg pleier å rope om de vil ha kaffe, men ingen har svart.

    SvaraRadera
  2. Lise: Ha-Ha!! lite som Gevalia-kaffereklamen med andra ord - "om du får oväntat besök".

    Jo, jag tänker mig att man ibland bara genom att vända sig om eller blunda ett par ögonblick, kan missa det som skiljer var dag från att bara vara vardag.

    Just i det här fallet bestod magin i att ballongen hade exakt samma molnvita nyans som den dimmiga himlen (hade den varit mörkblå och det stått t. ex. pripps på den så hade magifaktorn sjunkit till noll) och det faktum att det bara finns en liten, liten glipa mellan all stadsdelsbebyggelse här utanför. Aldrig under mina snart 20 år i denna bostad har jag siktat något liknande. MEN plötsligt hände det. :)

    /helena

    SvaraRadera