lördag 31 december 2011

Kors i taket

Allting blir så härligt suddigt och luddigt i kanterna i ljusens sken. Bra där - när dammsugaren har tagit tjänstledigt på obestämd tid... Jag önskade mig lite miljövänligare ljus, men fick aldrig tag på de där med blå veke som Liljeholmens har fyllt med stearin istället för paraffin. Kanske finns de inte alls att köpa i min lilla stad? Så vi eldade lugnt - inte en endaste kråka borde blivit sotig om näbben...
En liten krabat som sjunger på en av de sista verserna, kanske den allra sista, har jag umgåtts mycket med i jul. Vi har kramats försiktigt, försiktigt - och länge. Det värsta med att ha djur? Att de inte lever för evigt. Det bästa med att ha djur? Kramdjur!!
Religiös är jag inte speciellt alls faktiskt, försöker mest hålla fast vid tanken att tro på det goda inom människor. De goda krafterna eller i alla fall de bästa intentionerna att göra så gott man kan och bry sig lite. Om andra - om sig själv - om oss alla - ja, om samhället helt enkelt. Man kan kanske kalla det anti-egoism?
Så i kyrkan är jag nästan aldrig, fast jag tycker om den där  friden som finns just där och jag tycker om orden som kommer till en - som andaktsfull, andäktig, vördnadsfull, själfull... en massa ord som används alldeles för lite och sällan. Och så tycker jag om att sjunga! Lite halvfalskt så där bland alla andra småkraxande röster. Det finns så många vackra psalmer! Som den här...
Det känns i alla fall bra att inte glömma bort julens budskap helt - så jag tog mannen i handen och så gick vi in i Borås äldst bevarade byggnad! Den stammar ända från 1200-talet! Andäktigt var ordet. Ett annat ord var Hej! Huh? Jo, en alldeles bedårande liten tjej gick runt bland kyrkraderna och uttalade sitt högljudda Hej! till alla och en var. Gulligt. Man måste ju få använda sina väl valda ord - även i kyrkan, eller kanske särskilt där?
Utanför de högresta fönstren - förde de högre makterna - vädret! - en snöfri men stormig tillvaro.
Så lite julefrid har jag allt känt - i alla mina dammiga rum...
... för tänk vad en fladdrande låga kan göra för ett rum...vilket rum som helst faktiskt...ja, nästan.
Och i hallen utanför konstaterar Sibylla (min bild är förstås inte en vacker målning, men väl ett fint fotografi från tiden då det begav sig så att den kungliga prinsessan besökte något textilt mecka här i vår lilla stad) - att sonen höll sitt finstämda tal i år också. Lite högttravande och stelt kanske? Men fint ändå på något sätt. Man kan - som sagt - bara göra så gott man kan. :)


vi hörs.
/helena

fredag 30 december 2011

Gott slut!


Jodå, nu är även det undre lagret slut! Trist men sant. Lika sant och lika trist som att jag försökte ladda in ett tiotal bilder för ett lite längre inlägg, men lap topen har nog blivit sur på mig, undrat var jag har varit under alla dessa månader. Trott att jag övergivit den för någon modernare och SNABBARE version... men jag är ju den trogna typen - så inte har jag uppgraderat och hoppjerkat vidare. Jag trivs ju så bra här. För det mesta. Även om det är TRÖGT ibland. Som nu.

Så jag tar mig nog en kopp java till, medan jag väntar på nya tider. Snabbare tider. Konstigt - jag som egentligen trivs som allra bäst när allt går...långsamt.


vi hörs.
:)
/helena

lördag 24 december 2011

Glad Midsommar? (nej,nej,nej, dumsnut!)


Ängeln i vårt sovrum är det närmaste julpynt jag kommer i år. Suck. Det som är så kul att plocka fram lite smått & julgott ur gömmorna, helst inte så mycket traditionellt "pynt", hellre lite långsöktare jultrevare. Som den fina målningen med en amaryllis på eller de gamla danska eller är de tyska? jultallrikarna med charmigt krackelerad yta uppepå sina ståtliga änglar. Eller varför inte ta in naturen? Inget kan ändå vara vackrare än en gren täckt med sådan där grå lava och så kan man kanske tänka sig att hjälpa naturen på traven lite genom att placera en endaste liten stålfotad pippi där längst ut på grenen.

Men icke sa nicke! I år blir det glest mellan dekorationerna. I år vägrar jag smycka ett ostädat hem. Det är inget roligt att låta farmors gamla tomte åka släde i allt damm på byrån... Det blir lite som att sätta plåster på ett varigt sår - att måla upp julen i all sin glans utan att ha en, någorlunda, ren målarduk under. Suck. Men så är det julemånaden efter "Den hektiskaste hösten i mitt liv". Så det får bli som det blir. Lite väldofter ska jag väl i all fall låta sväva genom de dammiga rummen. Mmmmjuk pepparkaka... Aromen från ett välgnuggat apelsinskal... Det ljuva stekoset från prinskorven... Kanel&sirapsfyllda ungsäpplen... Kattskit... Ooops satte ni glöggen i vrångstrupen nu? Jo, men det är klart att de vanliga vardagsodörerna tränger sig in bland de munvattnande juldofterna. Så är livet, som en vis man sa en gång. Så är livet.

Skickar med er ett par rader jag skrev ihop en dag för någon vecka sedan när jag fick en plötslig attack av julstämning. Hade tänkt att skicka ut dem som julkort till nära & mer fjärran vänner, men Nicke var framme igen och sa - just det - icke! Så i stället publicerar jag dem här, i något julnärmre, redigerad version, exklusivt för Er kära läsare. Om ni nu hittar tillbaka in hit efter så många månader av bloggskugga? I alla fall, ett par enkla rader - till Er som hittar hit:

Inte bara tomten är vaken -
den där sista natten innan hela julen är inslagen

        Decembermörkret
        skyddar och gömmer
        det viktiga i livet
          det är du - det är jag

Duka inte under djungelns lag -
men låt gärna Baloo leda Dig
en bit på vägen
En doftande hyacint, en utslagen amaryllis -
får fler än Ferdinand på fall...
Så med alla adventsluckorna på vid gavel
och en förnimmelse av de heliga tre
Skinka, Jansson & Risgrynsgröt
(och kanske lilla nubben?)
vill vi önska Er en riktigt God Jul
jag och "Gubben"!

så hörs vi.
/helena



ps. Jo, på baksidan av min välpermanentade lilla ängel står det nämligen: 
"Till Jenny Lovisa på Midsommarafton 1986". Det var tider det. Välpermanentade tider. Men visst är hon söt - svävande på sitt rosa moln? Sju kronor kostade hon. Bara på loppis kids. Bara på loppis. :)