I vår bekantskapskrets finns en mycket speciell man. Han skriver. Är rolig. Klär i gult. Rappar långsamt!? Och så samlar han på Mona-Lisor. Jag tror att han har några stycken vid det här laget. Vi brukar hålla ett extra öga öppet, mannen & jag, just efter Leonardos speciella brud när vi är ute och "second handar".
I vår hall står en mini-La Gioconda, i väntan på leverans och i förrådet står en annan. Den i förrådet får ni se en annan dag. De flesta vet nog inte hur hon ser ut där bak, Mona-Lisa, men det vet jag!! Ja, eller i alla fall så vet jag vad det står på baksidan av vår lilla hallversion...
" Med ett varmt tack till min kära arbetskollega XX, och en innerlig önskan om en God Jul och ett Gott Nytt År 1961, från tillgivna vännen XX". Så står det. Att hon bar på en hemlighet, med sitt gåtfulla leende, har vi nog alla anat, men att det fanns ett kärleksbudskap mellan två kvinnor, kollegor, väninnor, det visste ni inte! Så i min mörka hall står inte bara en replik, utan också ett unikat!
"Att bli förstådd av en annan - det är som en andlig smekning - så mycket inom oss dör av brist på intresse och vård" (Mirza Schaffy)Alla de här ordspråken och ett par till är omsorgsfullt skrivmaskinsnedskrivna på det påklistrade pappret på baksidan. Från väninna XX till väninna XX.
"Människokärleken är det största som finns. Den tror allting och den hoppas allting." (Folke Bernadotte)
"Leendet är kärlekens innerligaste språk, den djupaste fridens återsken." (Carl Jatho)
"Hatet - det är de svagas vrede." (Alphonse Daudet)
"Förtal är som kol: om det inte bränner, så smutsar det ner." (Ett ryskt ordspråk)
"Människorna är skapade för varandras hjälp och tröst" (Samuel Johnson)
Jag tror att det blir svårt att skiljas ifrån den lilla Mona-Lisan.
så hörs vi snart
:)
/helena
pssst Jo, det var ju en sak till... hemma hos den specielle mannen, med samlingen av M-L-kvinns, själva "utställningslokalen" är lite hemlig skulle man kanske kunna säga... sscchh *ler*
Den "specielle mannen" ler i mjugg
SvaraRaderaÖver de damer som bekläder hans mugg
Det trevligaste dasset in whole sweden
Med någon ler mot dej precis hela tiden
Ville bara ni skulle veta
Poetiska kramar från Geta
Haha, man kan samle på så mye! Hvis du titter inn på mitt blogginnlegg for i dag, kan du se et annet dass...
SvaraRaderaDet är en mycket lämplig plats för den typen av utställningar, tycker jag. Och jag skulle också ha haft svårt att skiljas från den där Mona-Lisan.
SvaraRaderaHälsa och tacka för erbjudandet, om du vet vad. ;-)
Jag är omgiven av spelande män som kan hjälpa mig. Min man, mitt X och en nära vän som gav mig den. Maken spelar gitarr och tycker det är så kul när jag övar med honom. Jag blir nästan rädd att hans entusiasm ska få min att sina. Jag är envis till tusen när det gäller vissa saker, men ibland tappar jag totalt lusten.
Och du, det är inte för sent att börja om....
/smultron
Och blogger krånglade igen! Tur att jag lärt mig att alltid kopiera kommentaren innan...
Geta: Ha, Ha, kul att du hittat hit! Och kul att du spontanrimmar lite här i kommentaren, om jag hade haft en replik i min rockärm... skulle jag ta den, men den som spar han... (hon i det här fallet) har ju i alla fall kvar den. ;)
SvaraRaderaJag länkar lite på gul till din gula sida då, nu när du ändå inte är en anonym speciell man längre, bara en gul speciell man.
PoetiskARE Kramar! (Mannen hälsar lite improviserat, sådär...)
Lise: Samlarlust, mani, vansinne, galenskap, eller på vilken nivå man nu än befinner sig?!? är så kul. Och man kan verkligen samla på allt. Känner bl a till en tjej som samlar på gamla tandkrämstuber. Que?
Jag lovar komma in til dig och kika, så fort jag hinner. Hade tänkt att surfa runt lite bland mina favoriter ikväll... men tiden försvann...
Vi ses!
Smultron: Låter härligt att ha så många musikaliska män i sin närhet... även om en del av dem har bokstaven x i "förnamnet" ;)
Modigt, coolt och häftigt (nej de orden är inte utdöda ur min vokabulär:) att lära sig ett instrument i lite vuxnare ålder! Heja!
Visst, jag håller med i teorin, om det där att det aldrig är för sent, men tyvärr tenderar man (jag) att hänga upp mig på diverse men. Som i men vad ska jag få en fiol ifrån? Hur skulle jag ha RÅD med en? Å vem skulle jag hitta som kunde lära mig? Den lokala Montessoriskolan, då eller. :) Och inte kan väl jag. Och inte ska väl jag. Ja, du vet undanflykter, i det oändliga... MEN i princip håller jag som sagt med dig.
Kram!
/helena