Här har det blivit, ett ofrivilligt, tillfälligt avbrott och jag har lämnat er alldeles ensamma här inne utan minsta pausfågel som sällskap. Det måste vi åtgärda! På Fabriken handlade det om påskpyssel i tisdags och jag hade tänkt att ge min version på pyssel; Ord på pränt, en liten improviserad poesiskola var det tänkt, men eftersom jag inte är riktigt frisk (är jag någonsin det?:) så har planerna ändrats.
Vi gör som göken istället och snyltar lite på någon annan så länge... i det här fallet mannen, en dikt ur hans "arkiv", kommer längre ner. Först vill jag passa på att slå ett slag extra för just göken, denna proffstjuv bland flygfän!
På den översta bilden under den lilla kaninen, ser ni en bricka med ägg. Gökens ägg. Likt en kameleont kan göken förändra färgen på sin ägg. Allt efter behov. På baksidan av brickan står det bl a: "Göken är fågelvärldens mest utstuderade förfalskare. Med ägg som nästan på pricken härmar andra arters lurar den småfåglar att ställa upp som fosterföräldrar..."
Tycker ni, liksom jag, att brickan är fin, särskilt nu till påsk, så gå gärna in och stöd Naturskyddsföreningens viktiga arbete för djuren och naturen, genom att t ex köpa en serveringsbricka med ägg eller plansch eller både och eller , eller den här ljuvliga planschen med svenska fjärilar eller något helt annat, här i Naturbutiken. Extra förmånliga priser just nu, om du är medlem.
Okej, då härmar vi göken då... och lånar lite ord:
Fågeln i buren
fågeln i buren
ser sina kusiner i dokusåpan
utanför fönstret
och den får mat till sig
en gång om da'n
den tjocka mörka filten
slängd över sin lilla värld
så fort den förväntas sluta
sjunga sin märkliga sång
fågeln i buren
den hälsar på vännen i spegeln
byter pinne att sitta på
registrerar rörelser bakom sig
och i
döda vinkeln
ljud runt sig som kräver
någon form av svar
som tolkas olika varje gång
fågeln i buren
är lika färgblind
som den är färggrann
men lycklig ändå
med sina egna mått
mätt
/av mannen
En liten fågel viskade, att vi snart hörs, igen.
/helena
ps Förra påsken hade vi änder som lurade i vassen, på köksbordet. I år lurar jag på en annan färgglad art... vi får se. Just det ja, allt påskpynt ovan, utom brickan, är inköpt second-hand, men det kanske var lite överflödig information? :)
Snyggt Fiaspel, det längst fram! Just ett sånt jag växte upp med. Och redan som liten upptäckte vilken dålig förkorare jag är, haha!
SvaraRadera"......Med sina egna mått mätt"
Ja, mina fåglar var lyckliga, mest den tamare av dem, tror jag. Vilket genast får mig att återigen börja fundera över om människan som är mest anpassningsbar också har störst möjlighet att vara lycklig... hm. ;-)
Improviserad poesiskola låter mycket intressant. Hoppas det kommer...
Smultron: En av de roligaste sakerna med att gå på auktioner tycker jag är just det där igenkännandet "-Titta en sådan hade moster xx när jag var liten och en sådan fick vi alltid leka med hos farmor" etc. Det blir lite som att gå runt i ett tredimensionellt fotoalbum, att gå ett varv bland sina och andras minnen.
SvaraRaderaHm, :), en biolog skulle nog säga att djuren inte har förmåga till mänskliga känslor som t ex lycka, men en djurägare (som jag) tror att djuren är så lyckliga som dess ägare är, eftersom vi lever så tätt inpå varandra. Men det är kanske en helt annan femma med de vilda djuren?! Hm (det hjälper faktiskt, känner mig lite småsmart så har på fredagsmorgonen:)
Jodå, lite poesiskola ska det allt bli. Hoppas bara att du läste ordet improviserad ordentligt...
/helena