fredag 31 juli 2015

Som om


Utanför

bilderna

snapshots
sekundsnabba

Granarna
ängarna
något där emellan

det var nog bara granar
flimrande gröna

Pannan mot
det kalla glaset

Varje bil(d)ruta sjunger

Vidare
vidare
vidare

Som om livet vill bibehålla takten


:)
/helena

torsdag 30 juli 2015

Blå är bara en av regnbågens färger


Mannen i den knallgula skjortan vände sig om för att se vad det var som fick oss att tvärbromsa. Han verkade inte förstå vad som kunde vara så intressant med den stora, mörka fabriksbyggnaden bakom honom.

Bakom honom - framför oss - tornade den stora fabriksbyggnaden upp sig. Men det var inte den jag ville fånga, det var något helt annat. Något strax ovanför. Något gäckande, imaginärt, svårfångat.

Tänk bara, så speciell den bilden kunde ha blivit; med mannen i knallgul skjorta vänd mot färgfabriken som har ett tyskt y i sitt namn, och så där uppe, lite högre upp än taket: röd, orange, gul, grön, blå, indigo och violett. 

Men regnbågen ville annorlunda. Innan jag ens hade hunnit räkna till sju, så var den borta igen.

Suck.

Men, det är kanske sant det där - att de bästa bilderna tar man inte, de får man. Och sedan, när man har fått dem, så sparar man dem bara på ett enda ställe; i den stora bildbanken längst upp. Så länge man är rädd om dem - och får ha minnet i behåll - stannar de kvar där.

:)
/helena

ps Kvällen blev blåare och blåare. Vi körde vidare. Tog en korv. Åt en glass. Körde åt ett annat håll. Stannade en stund hos fåren i Viskafors. Rainer Bonk heter konstnären som vill dra vår uppmärksamhet mot tolerans och förståelse. Vi är alla viktiga och unika, men samtidigt så lika varandra. Mycket mer lika varandra än vi ofta tror. Den blå färgen ska - förutom att fånga vår uppmärksamhet - referera till färgen hos humanitära verksamheter som, bland andra, FN och Unicef. De blå fåren - och deras viktiga budskap - verkar finnas lite varstans. Fast jag är inte säker på att de finns på fler platser i Sverige?

Här hittade jag de färgstarka fårens hemsida. Vet inte hur det är med era tyskakunskaper, mina är något begränsade nuförtiden, men jag lyckades ändå tyda ett och annat med hjälp av översättningsprogram, fantasi och de roliga, beskrivande teckningarna.

tisdag 28 juli 2015

- Ta mig till ett slott!


Man skulle lätt kunna tro att det var kvinnan på tavlan som sa det, men det var det inte. Det var jag: - Ta mig till ett slott! Vilket som helst! Ibland, när känslan av koja tar över för mycket i tillvaron, så vill jag dit - till ett slott. Gärna ett gammalt (finns det nya?), ståtligt sådant. Varför inte Läckö till exempel? På Läckö Slott - en historisk pärla vid Vänerns strand - som hemsidan så stolt konstaterar, kan man dessutom träffa många kvinnor i sommar.


Tyra Lundgren, Louise Adelborg, Estrid Ericson och Anna-Lisa Thomson är bara några av de mer namnkunniga kvinnor som får komma till tals genom sitt konstnärsskap, och sin formgivning, i årets sommarutställningen: Kvinnliga pionjärer - Svensk form under mellankrigstiden. Ett samarbete mellan Nationalmuseum och Stiftelsen Läckö Slott. Över 130 föremål av kvinnliga konstnärer presenteras nu på Läckö Slotts andra våning.


Utställningen pågår fram till den 23 augusti. Några korta sommarveckor till alltså. Får se om jag hinner dit i tid, annars kanske det blir något annat drömslott som får bli svaret på min heta bort-ifrån-kojan-längtan!

Men Mona-Lisa, hon får allt stanna hemma. Hon verkar nöjd med det. Tycker säkert att det känns skönt att få andas något annat än fuktig förrådslukt för en gångs skull. Se bara - hennes välmålade välbroderade läppar ler ju för tusan!

:)
/helena

ps I Läckös långa kalendarium kan man ta del av allt som finns att hitta på i - och runt - slottet. Tyckte mig skymta en inspelning av Antikrundan där i slutet av augusti. Kul kul.

Flickan från Cortendorf


Tänkte att jag kunde skicka in en ställföreträdare idag - flickan med det blåa håret. Tänkte att vi kanske tänker lite lika. För det står väl inte på förrän jag är där nu, framför skönhetshyllan på ICA, letandes efter precis rätt blå nyans. Eller lila kanske? Nej då, ni behöver inte oroa er, färga håret blått kommer jag aldrig att göra, inte ens när de gråa har blivit fler än de bruna - stråna.


Det är förstås inte alla som passar i blått hår, men denna vackra porslinsflicka gör det verkligen! Tog ut henne, och ett par andra damer, för välbehövlig dammning för ett tag sedan. Tråkigt nog bor hon i garderoben för det mesta. Jag har nämligen aldrig lyckats hitta någon riktigt bra plats för henne, en plats där hennes röda läppar och blåa hår får komma helt till sin rätt. Har heller aldrig vågat sätta upp henne på väggen, inte listat ut hur det ska gå till utan att skada henne - eller väggen - för mycket. Men hon har ett hål där bak, hm, så det borde gå.

Wall masks kallas dessa flickhuvuden. Kvinnohuvuden, en del i profil andra ansikten mera "rättframma". Tillverkade i (Väst)Tyskland på 1950-60-talen. Finns i ganska många olika utföranden, förstår jag, efter en snabb bildgoogling. Många av dem har just blått hår, men det finns blondiner och rödhåriga. (Själv såg jag en flicka med kort grönt hår på en auktion en gång, funderade på att skaffa en grönhårig "syster" till min blå, men hade inte råd då.) Vackra afrikanska kvinnor med  huvudbonader såg jag också några stycken när jag nyss tryckte in mig till Etsy och ebay. Enligt den här informativa sidan, PM & M, var "väggmaskerna" mycket populära redan då, på sin tillverkningstid.

:)
/helena

ps Minns så väl hur jag gick och flirtade med henne, länge, länge. Hon hängde på väggen i en antik- och kuriosabutik, en favoritbutik som jag passerade på vägen hem från jobbet i många år. Vet inte hur länge jag gick där, efter stängningstid, kisade in genom rutan, på hennes oemotståndliga anletsdrag och färgglada hår. Säkert i någon månad eller två. Sedan blev hon min! När jag hade sparat ihop tillräckligt många hundralappar - minns tyvärr inte vad jag betalade då - för ca 15 år sedan, men det handlade om flera hundralappar Nu, på nätauktion, såg jag prislapparna röra sig mellan 450 -750 kronor. Mer för de ovanligare modellerna.

måndag 27 juli 2015

Röd, mulen vardag


" ... Turister och resenärer står med sina resväskor bakom sig, svarta och röda som kalenderdagar ... "

/ur Städer av Maxim Grigoriev
Albert Bonniers Förlag (2014)


:)
/helena

lördag 25 juli 2015

Sångfågel


Samma dag som jag kom hem med den lilla keramikvasen i handen, fick jag höra att Robert Broberg just hade gått bort. Vandrat vidare, som man säger. Sorgligt. Med en djup suck konstaterar vi att världen blir en tristare plats utan honom.


Känns futtigt, nästan lite opassande, att prata materia i samma andetag här. Men fågeln, signerad Tomas Anagrius, känns ändå så passande lekfull! Det positiva är också att vasen, med den ensamma blomman på baksidan, för alltid kommer vara förknippad med "Robban" nu. Mannen, artisten, låtskrivaren, ordvrängaren, konstnären som kunde få själva öknen att blomma.


Sångfågeln.

Många citat har passerat våra ögon de senaste dagarna. Många flickor - uppblåsbara och andra. Roliga, underfundiga. Andra lika briljanta meningar, men med allvaret mer tydligt hängande i luften, ord med högre luftfuktighet: "Det syns inte att man gråter när det regnar".

Jag tänker också på kärleken, kanske allra mest på den. Sången från albumet Nära, signerad den käre Broberg, har jag refererat till förut, återgett förut. Hörde dessutom hela låten - LIVE!- en oförglömlig gång. Någon gång i början av 2000-talet?

"Kärleken é boss över oss
Inte vi över den...
...Om vi sätter oss över den - går vi under
Vi behöver den - annars gå vi sönder!...
...Kärleken é boss över oss
Inte vi över den..."

:)
/helena

fredag 24 juli 2015

Om Gud finns... (Del 1)


...då bor han nog här.

Det var den enda mening som for genom mig när jag gick igenom fotona från gårdagens på-landet-runda.

:)
/helena

ps Fortsättning följer.