onsdag 4 maj 2016

Lustigt förtjust i Lyngby


Men det här är nog ingen äkta Lyngby-vas.


Den har inte den klassiska Lyngby-stämpeln i botten. Men den har ett snirkligt L och några efterföljande bokstäver som verkar misstänkt lika yngby. Det är kanske en Lyngby-wannabe? Eller såg stämpeln annorlunda ut vid något tillfälle? Jag vet inte. Vet ni?


Hursom tycker jag om den lilla vasen! Tio centimeter över marken (eller säger man över bordet när det gäller vaser kanske...?) är den, och fem centimeter i diameter. Med ett ljuvligt handmålat blommönster. I mina bästa färger! Och så guld. Lite lagom avskavd guldkant på tillvaron skadar ju aldrig.


Det var nog bara det. Tänker mig att det inte behöver vara mycket mer än så, när det handlar om en så pass liten vas.

:)
/helena

ps Känns lite lustigt att titta ut på den strålande vackra dagen utanför mitt fönster, samtidigt som regndropparna ligger tunga över Ida Isakssons skulptur "Spirande liv". Ser sol, skriver regn liksom. Fotona tog jag i torsdags kväll, bara någon timma efter att vi hittat en massa bra saker - jeans, skjorta, toppar, stearinljus, servetter, pins, brosch, vasen! och en hel del annat praktiskt för en dryg 200-lapp - i en lokal second hand-/välgörenhetsbutik.

tisdag 3 maj 2016

Avsändare okänd 18


- Om man bråkar om småsaker är man kanske inte större än så? föreslog farfar. Och så fortsatte han; Å andra sidan, om man har tid med petitesser så är man rik. Då har man mycket tid.
Vi stod i det han kallade uppfinnarhuset. Ett litet skjul med avskavd, röd fasad, längst ner i trädgården. Trädgården, där klematisen hade tagit över det mesta av altanen sedan farmor försvann. Numera fanns det bara ett litet, litet fikahörn kvar längst in mot husväggen. Åtminstone fanns det det för den som var vig och sträckte på ryggen så mycket att de, fortfarande ganska vissna och risiga, rankorna inte ständigt killade en på näsan.
- En seismisk BH, sa farfar.
- Jaha. Va?!?, sa jag.
- Ja, med ränder på. Stora eller små ränder. Djupa dalar och höga toppar. Allt beroende på behagen. BH:n kan skräddarsys efter den kvinna man håller mest kär. Så här ser farmors kurva ut, sa han smålyckligt och höll upp något framför mig som mest påminde om ett skrynkligt - randigt - tält.
Ett tält för dvärgar. Tänkte jag och fnissade. Ett till Kloker och ett till Butter. Och ett till Glader! Prosit får nog vara utan, annars blåser det säkert bort av alla nysningarna... Tänkte jag vidare och fnissade ännu högre.
- Men vad ska den vara bra för? envisades jag, samtidigt som jag försökte fånga den sista biten av bullen med samma hand som jag höll saftglaset.
- Bra och bra, muttrade farfar. - Den är ju kul ju! Se bara!! Om man bara ägnade sig åt saker som nödvändigtvis skulle vara bra till någonting, då skulle inte mycket bli gjort här i världen, sa mannen som märkligt nog är far till min pappa. Och så la han in en snus stor som ett hus och räckte mig bullfatet.


:)
/helena

måndag 2 maj 2016

...och ovanför flög stora fåglar av stål.


Vi gjorde en utflykt. Allt var vackert. Solen har ju den förmågan - att förvandla en högst ordinär dag till guld.


Sedan kan man ju alltid ställa sig de stora, filosofiska frågorna, som; är det vackra vackrast eller är skuggan av det vackra ännu vackrare? Hm.


Mysiga gångstigar, glittrande vatten och böljande gröna gräshav så långt ögat nådde, och ovanför allt det vackra flög stora fåglar av stål.


För Nääs Slott ligger ganska nära Landvetter. I Lerums kommun. Strax utanför Göteborg. Ta E20 mot Alingsås, om ni kommer från Göteborgshållet.


Vi höll oss utomhus den här gången, den stora gula lampan i skyn lockade ju vår syn, och våra ben till små vårskutt. Men självklart går det (under öppettid) även att gå in och njuta av en tur i den välbevarade 1800-tals miljön.


Car-view. Alltså ett foto tagit från parkeringen, sittandes i bilen.


En härlig dag! Och här skuttar mannen den lilla grusvägen fram, sjungandes "Allez, allez, allez". Eller kanske snarare "Allé, allé, allé"?

:)
/helena

ps Wikipedia har en utförlig artikel om och runt och kring Nääs Slott och dess historia, om ni är intresserade.

lördag 30 april 2016

Blommande pins - tur att de finns


Anna Lindh. Hennes namn står inte på pin:en, det behövdes inte, leendet kände alla igen. Men. På baksidan står det något: Demokrati och mänskliga rättigheter.


Jag samlade ihop några av mannens pins. Några som han hittat den senaste tiden. Ni vet väl att han samlar? Den digra samlingen innehåller mer än fyrahundra små fästbara miniskyltar nu. Många av dem med något viktigt litet budskap på. Små storartade ting, helt enkelt. Som majblommorna. De finns ju även i pin-form numera.
" ... Idén till Majblomman kom från den initiativrika och engagerade Beda Hallberg. Beda var verksam inom Göteborgs frivilliga fattigvård under slutet av 1800-talet och vid 1900-talets början. Hon tog avstånd från fattigvårdens värderingar om att skuldbelägga fattiga människor och hjälpa dem med ett uppifrån-kommande-perspektiv. Hon drevs av ett mycket starkt socialt engagemang och hon värnade särskilt om barn och ungdomar. ... "
Det känns som att jag har skrivit om Beda tidigare, men det gör jag gärna igen. Eldsjälar tål att tjatas om. Om och om igen.

 
Sträng. En annan eldsjäl? Mera något av en eldig själ kanske. Pin:en är i alla fall fin, även om jag tycker bäst om den färgglada till höger, den som säger: "Växa med mångfald". För det tror jag bestämt att vi gör.


Ibland hamnar två saker intill varandra på ett sätt som gör att man undrar om det verkligen bara kan handla om en slump...


Fast ibland handlar det nog bara om en slump, trots allt. Även om det är en lycklig slump när världens mest köpta - och miljövänligaste? - bil hamnar intill ett levande hav.

:)
/helena

ps " ... När Majblommans färg bestäms tas hänsyn till barnens röst och kreativitet. Vad vuxna tycker spelar ingen roll! Barnen har alla regnbågens färger att välja på. Ingen färg är bannlyst. ... "

fredag 29 april 2016

Med hjärtat i handen


Här står Tonåringen och spanar. Ständigt spanar hon mot...ja, vaddå? Sina framtidsutsikter? Solen? Igår tror jag bestämt att hon spanade efter bättre helgväder. Och vi spanade in henne av en speciell anledning. Jodå, ni kommer få veta anledningen, så småningom. Tålamod mina vänner, det sägs ju vara en dygd.


Här står mannen och matchar. Grågröna byxor och rödorange jacka, precis som blomman på vasen jag inte kunde motstå. Hoppas att ni förstår att det finns väldigt många vaser som jag faktiskt motstår, men de visas ju inte här... Igår motstod jag till exempel både en vass, grön tysk vas, en rustik snygging från Rörstrand och en vacker UE-vas med en stor blå blomma på. Men den här lilla kunde jag bara inte motstå! Ska, inom sinom tid, förklara närmare varför. Tålamod, som sagt.


Och här står jag med hjärtat i handen. Fann en sådan fin liten brosch, för fem kronor, bland alla pins som mannen letade igenom. Lite ålder har den allt också. "Westin Stockholm" står det på baksidan.

Med denna hjärtliga, hoppfulla lilla viol - och en hand som ser ut att vara minst tusen år gammal - önskar jag er en fin start på denna första riktiga vårhelg!

<3
/helena

onsdag 27 april 2016

I avdelningen hybris...


Det var någon klok som sa: Det gäller att inte göra allting till en enda lång väntan på att allt ska gå åt helvete. Jag tror att det var jag. Som sa det alltså. Men det skulle inte förvåna mig om Oscar eller Groucho eller Mae eller Winston eller Kristina eller Hillary har sagt det (långt) före mig.

:)
/helena

ps Om, jag menar om, det skulle vara någon som funderar över ovanstående - ovanligt kloka och ordrika - personers efternamn, så kommer de här: Wilde, Marx, West, Churchill, Lugn och Clinton.

tisdag 26 april 2016

Fint i Paradisverkstaden


Det var mannens mage vi litade på, den här gången. För jag kunde bara inte bestämma mig.


Det finns ju så väldigt mycket fint i Paradisverkstaden.


Men när jag hittade den "starkgröna" kannan, med otvetydiga åttio- och nittiotalsvibbar, längst in i second handhyllan, blev jag osäker på om just det här objektet var ett sådant, som man gärna vill kalla fint. Min mage var tyst, eller förvillad, den vägrade tala om för mig om kannan med de röda läpparna och det blåa håret var fin, eller ful.


Så, mannen fick bestämma: - Du kommer ångra dig om du inte tar den.

Med de orden ringande i öronen, slog jag till.

Den var dessutom mycket prisvärd. Och kul. Och lite lagom ful, fast på ett ganska fint sätt.

:)
/helena

ps För något år sedan lämnade jag nämligen kvar en fin orange vas i hyllan på Emmaus, tyckte inte jag hade råd då. Sedan ångrade jag mig så - att jag inte tog mig råd. Den vasen kom ursprungligen från samma hantverksskickliga och namnkunniga (tänk att heta Paradis i efternamn!) företag: Paradisverkstaden.