söndag 26 mars 2017

Åt myror och köpte fiskar


Nja, inte riktigt. Försökte få mannen att köpa en skjorta med fiskmönster, inne på Myrorna. Jag (fisk som jag är) tyckte den var himla fin. Fina fisken. Fina fiskarna. Men han ville inte. Äsch. Synd. Han var väl för hungrig eller nåt. Blodsockerfall. Typiskt fall av blodsockerfall. Kunde inte tänka klart. Tankarna var väl som grumligt sjövatten kantänka. Eller så gillade han den helt enkelt inte.

Hursom. Åt våfflor gjorde vi inte, för det gjorde vi redan igår (i fredags). På auktionen. Jo, vi kom iväg en sväng på slagauktion, i elfte timman. Hade spanat in en matta på deras webbsida, men den hade fläckar och såg lite luggsliten ut. Annars gillade jag verkligen färgerna. Ljusgrön med rosa inslag. Men våfflorna var supergoda och det var en kul auktion. En massa Musselmalet. En gullig, blå undulat som många ville ha. Garner i mängd och parti. Ett snyggt rutigt skåp som ingen ville ha, inte ens för en tia. Konstigt, jag ville jättegärna ha det, men orkar inte rensa ut något så att det skulle få plats.

Back to lördagen. Blev ingen bokmässa. Tyvärr. Knasigt nog. Livspusslet ville inte lägga sig tillrätta som jag ville. Småtöntigt ord det där förresten - livspusslet. Vore bättre om de hade mer sådana saker - myspysiga författarbesök och sådant när novembermörkret ligger tätt. Eller när de sista kalla januaridagarna lämnar mycket i övrigt att önska. Vädret var för fint för att gå på bokmässa. Låter lite som skyll, jag hör det. Särskilt när jag erkänner att det gick bra att gå in på Myrorna - i samma fina väder...

Brukar lova mig själv att inte gå i affärer mer än nödvändigt när klockan har slagit den 25:e. Men kunde inte låta bli att gå ut och spana efter mattor. Har man fått en fix idé så har man. Vill så gärna ha en större matta framför soffan, skulle vara snyggt. Men det slutar säkert med att vi behåller den vi har. Snygga (second hand-)mattor (som passar vår budget) växer inte på träd.

Fotade en sak jag tänkt fota länge. Så häftig. Visar mer av den senare.

Fin dag. Förutom att jag hade för mycket kläder på mig. Vårkänslor!

<3
/helena

ps Är det här med Earth Hour helt passé eller? Vi hade nästan helt mörkt här hemma, vi fuskade visserligen lite eftersom vi inte var hemma. Men vi åkte förbi ett otal bostäder på vägen hemåt under själva timman och kunde konstatera att inte ens vart sjunde hus/lägenhet hade släckt. Lite trist, tycker vi. Till och med fritidsgården vi passerade hade helt lysrörsupplyst. Tråkigt. Tycker folk inte att den här lilla gemensamma manifestationen för att sätta den överdrivna elförbrukningen i fokus är viktig längre? Bara för att vi använder LED-lampor numera går det ju fortfarande åt en förfärlig massa energi till alla andra elektriska apparater vi använder hela tiden (guilty as we speak...). Släckte ni?

fredag 24 mars 2017

Får en bokmässa plats i ett ps?


Hade tänkt strunta i att tipsa om bokmässan. Tänkte lite som så; att alla som är intresserade med största säkerhet redan vet att den äger rum i morgon, lördag 25 mars kl 10.00 - 17.00, på Hemgården. Sedan tänkte jag om, fick dåligt samvete, tänk om det är någon, någon enstaka som har möjlighet att gå dit, som har missat att Borås, min lilla fina - storartade - bibliotekshögskolestad ska kavla upp bokärmarna och arrangera sin första egna bokmässa! För tänk om denna någon råkar kika in hit, till lilla mig, just nu, i alldeles lagom tid för att inte missa att gå och se - och höra! - på Rebecka Åhlund och Johan Hilton och en hel rad andra mer eller mindre väletablerade bokmänniskor med någon form av Boråsanknytning? Hur kul vore inte det, om allt det råkade sammanfalla, menar jag? Hur kul som helst!

Alltså är svaret på frågan ja. Ja, en hel bokmässa kan faktiskt få rum i ett enda litet ps, eftersom redaktionen för eviga kvinnor (läs jag) tycker att just bokstavskombinationen p och s kan vara något av det livsviktigaste som finns. (PS kan ju dessutom vara en förkortning av estradpoesi-tävlingsformen Poetry Slam).

Gå in här, på Hemgårdens hemsida, och läs hela det ordvänliga programmet. Finns något för alla åldrar att ta del av. Från sagostund till dödsångest. För att uttrycka det något koncist och precis lagom krasst.

Kanske ses vi där.

<3
/helena

ps Hur symptomatiskt, hur betecknande, för en riktigt bra bokdag? När jag skulle skriva in dag och tid och sådant råkade jag skriva lärdag istället för lördag? Glad smiley på det!

Happy!


Tuppen och jag, eller om det är en hen, vill påminna er om att plocka fram påskpyntet i tid. Plocka fram lådan, kassen eller vad ni har och passa på att gå igenom dem och rensa ut sådant ni inte vill ha kvar. Lämna in tuppar och hönor och ägg och fjädrar och allt vad det kan vara till någon av välgörenhetsorganisationernas second handbutiker. Myrorna eller Erikshjälpen eller Röda Korset eller vad/vilken som ligger er närmast om hjärtat. Så hinner de få in en massa fint som kan säljas vidare nu innan påsken äntligen är här om några veckor.


Jodå, var duktig och lämnade in ett par tuppar här i veckan som just gått. Annars brukar jag oftast komma på att lämna in utrensat helgpynt precis efter själva storhelgen har passerat. Innan varje jul brukar jag tänka, tänka alltså, att jag ska rensa bland alla olika sorters jultallrikar som jag har samlat på mig genom åren, men när Knut precis gått runt knuten visar det sig att jag ändå inte har hunnit/kommit ihåg det i tid.

Eller i tid och i tid, det är klart att man kan lämna in påskpynt och juldekorationer när som helst under året, men det är ju extra trevligt om det finns mycket fint att välja på nu när många går in i second handaffärerna för att hitta lite "nytt" och fräscht att pryda påskbordet med. Så, fram med lådorna märkta påsk nu då!

Annars har tuppen och jag kommit på att man inte behöver vänta ända till påska med att vara lite glad. Vi tar en Happy weekend redan nu, tycker vi.

:)
/helena

ps Förresten lämnade jag in en adventsljusstake häromsistens också. Bättre sent än aldrig liksom. Eller om jag helt enkelt var ute i väldigt god tid för en gångs skull?

torsdag 23 mars 2017

Amazing myller


"Ditt liv är ditt eget
Du äger din tanke och tid
Låt ingen ta det ifrån dig
Älskling,
du är en speciell individ"

På väggen har Anna och Mattias textat en vers ur favoritlåten "Little Willy John" av Peter LeMarc. Så står det i bildtexten bredvid bilden på väggen i Hus & Hem (Nr 12 2008). Jag har aldrig varit speciellt förtjust i väggord. Varken före, under eller efter perioden när det var som mest inne och rätt. Men ibland, när det känns på riktigt - äkta, personligt och speciellt utvalt - faller till och med jag.


Hade tänkt skriva färdigt en text om tid som jag håller på med, skulle blivit något in hit också på det temat tänkte jag, men jag hann inte... Allvarligt talat ligger jag rejält efter i mitt veckoschema på grund av den motsträviga kroppen, men jag har fått en del annat gjort istället. Bland annat bläddrat och sorterat i en massa gamla inredningstidningar. Oftast slänger jag eller behåller, antingen eller. Klipper sällan ur och sparar på någon enstaka sida. Men ibland hittar jag något helt oemotståndligt, i en tidning som för övrigt känns ganska färdigläst.


Amazing myller. Med en och annan inzoomad, sinnrik detalj. Det är nog det närmaste jag kan komma för att beskriva min egen inredningsstil, om jag inte får använda de givna orden: vintage och de-redan-använda-tingens-magi-och-historia.

Den som säger att inredningsmagasinen bara handlar om glättig yta, har nog aldrig läst någon. Jag menar verkligen läst. Förmodligen har den, som tror att hur man bor enbart är en världslig sak, bara bläddrat hastigt och tittat på bilderna. Vet inte hur mycket klokskap och praktiska råd jag fått mig till livs just via dessa månatliga hemmagasin. Just nu prenumererar jag inte på någon tidning alls (mer än morgontidningen), därför tycker jag det är extra kul att titta i dem som ligger här hemma och skräpar och har några fler år på nacken. Kan inte låta bli att åh:a och ah:a och förundras över hur snabbt minimalism förvandlades till maximalism för att sedan plana ut något igen. Hur lattefärgat övergick i det klassiskt Stockholmsvita, med en lätt, kort touch av puderpastell, för att sedan mörkna ner i nyanser som havsbottenblått och urskogsgrönt.

Roligast är det ju ändå att bläddra i de nyare årgångarna, även om bildredigering och styling verkligen har "löpt amok" på senare år, allt är så välregisserat. Nästan så att de naturliga skuggorna inte får falla naturligt längre. Till och med motljus motas bort. Visst är det snyggt med det krispigt klara och distinkta, men ibland tycker jag något väsentligt går förlorat i allt det knivskarpa. Charm kanske. Levande, tillåtande liv.

I den cirka sju och ett halvt år gamla septemberupplagan (NR 7 2009) av Elle Interiör - numera Elle Decoration - hittar jag den ständigt levande modeikonen Coco Chanel. Hon, som befriade den kvinnliga kroppen. Hon, som skapade kläder så att kvinnliga kroppar också kunde röra sig ledigt och lätt och luftigt genom tillvarons krokiga krumbukter och knasiga kringelikrokar. Tydligen tyckte hon bara till en enda gång om heminredning - åtminstone offentligt - då sa hon något evigt klokt. Förstås. "Våra hem är våra fängelser: vi måste återta vår frihet i sättet att inreda dem."

Amen.
   
:)
/helena

ps Ja, det är en dammtuss på golvet där nedanför stolen. Det yr lite när jag plockar bland de allra äldsta tidningshögarna, annars är det faktiskt ovanligt väldammat här just nu, för att vara mitt i en något påfrestande energisvacka. Om det finns någon nackdel med inredningsstilen Amazing myller, så är det väl just det tunna, vita dammlagret som ständigt vill hoppa upp och lägga sig till vila på alla tingen. Annars är det bara bra. Myllrande bra.

onsdag 22 mars 2017

No title


Såg snö genom rutan. Hörde spöregn på taket. Åt kroppkakor för första gången på jättelänge. Lämnade och hämtade i second handbutiken - sötnosar ut och ett par klädesplagg in. Redigerade en tupp. Rensande ut videofilmer - t.o.m. en dinosaurie som jag måste acceptera att VHS:ens dagar är över för länge, länge sedan. Åt glass - Himmelsk röra. Hade nästan inte ont i halsen alls. Sov för lite. Skrev ändå mindre. Var glad ändå.

:)
/helena

tisdag 21 mars 2017

Sitter och nattjobbar. Borde nog krypa till kojs.


Med ett öga på skärmen framför mig och ett annat öga på TV:n, tänker jag på hur märklig formuleringen om Dian Fossey är. Ett avsnitt om några av de märkvärdigaste djuren på jorden flimrar förbi och jag tänker på det jag alltid tänker på när jag ser de majestätiska silverryggarna - boken jag läste som tonåring. En av de där läsupplevelserna som stannat kvar.

Om en kvinna som valde ett liv dedikerat till djuren hon lärde sig att kommunicera så bra med. De dimhöljda bergens gorillor. En av de bästa böcker jag läst. Surprise va? Att en av de bästa böckerna jag har läst, handlar om djur. Eller hur. Men jag hittar den inte. Inte i bokhyllan i alla fall. Får titta djupare och längre in i bokskåpet. Imorgon. Om några timmar. Om några timmar är det (i)morgon. Hittar jag den inte där, då kanske, kanske jag köper ett av exemplaren på Bokbörsen. Fast ni vet ju hur det är, ibland blir man bara besviken när man försöker återuppleva en stark upplevelse man hade för länge sedan.


Nåväl, som vi gamlingar säger. Hehe. Borde nog sova istället, vet ju fortfarande inte om det blir något av det här nysandet eller inte, men något litet vill jag få gjort innan jag somnar. Skulle kanske vara lättare att få till några vettiga meningar om jag kunde fokusera på något annat än att surfa runt på IMDb OCH titta på TV OCH titta in här till er. Hm.

Nina Hoss. Låter namnet bekant? Astrid i Homeland. Att Claire Danes är en av världens skickligaste skådespelare är det väl knappast någon som tvivlar på vid det här laget, men hur många känner till Nina Hoss? Om du också kommer sakna henne i Homeland vill jag påminna om filmen Phoenix. Så bra. Riktigt bra. Skrämmande bra. Nina Hoss' sårbara agerande tillför handlingen en extra dimension, minst. Se den.

"En märklig kvinnas upplevelser under tretton år bland bergsgorillor i Afrikas regnskogar". Skulle man säga så om en man, en man som utförde ovärderligt vetenskapligt arbete? Märklig. Märklig formulering, tycker jag.

<3
/helena

ps Bli inte rädd, Spindelmannen bor här. Så skrev jag på en lapp som jag satte upp på dörren in till badrummet. Ett typiskt vårtecken att spindeln flyttat in under badkaret igen? Eller det kanske inte är samma? Måste erkänna att jag inte har en aning om hur gamla spindlar kan bli. Mannen är nämligen lite rädd för spindlar (han skulle säkert tycka att formuleringen "har respekt för dem", skulle passat bättre in här), tycker inte badrummet är stort nog för dem båda. Jag gillar spindlar. Tvestjärtar däremot, det är en annan sak, fast jag skriker inte längre när jag ser dem. Och tror inte att de ska flytta in i öronen när jag sover. Snart är det tid för kryp av alla de slag. Snart är det sommar, mina vänner. Ja, jag vet att snart är ett relativt begrepp. 

måndag 20 mars 2017

Pälsmössa av


Vårdagjämning! Även i bokhyllan.


Visserligen var hon väldigt söt i sin vintermundering, men nu börjar den allt bli lite varm.


SSSCCCHHH. Vi måste vara tysta. Hon läser ju - Malala.

:)
/helena 

ps Läste ni om floden (vårfloden?) som fått mänskliga rättigheter? Jo, det är sant. Åtminstone enligt artikeln, under rubriken "Flod får status som person", på SVT-Text den 16 mars: "Är naturen ett levande väsen - juridiskt sett? Vissa delar är tydligen det. Nya Zeelands parlament har gett Whanganui-floden status som person. -Den kommer att ha en juridisk identitet med tillhörande rättigheter och skyldigheter, säger justitieminister Chris Finlayson. Det unika beslutet innebär att floden kan representeras av advokater i en rättsprocess. Floden är viktig för ursprungsbefolkningen maorier. En lokal grupp har kämpat för flodens rättigheter sedan 1870-talet." Heja! Säger jag. Förstås. Även om jag inte kan låta bli att undra över den spännande frågan - vilka skyldigheter en flod kan tänkas ha?