fredagen den 18:e april 2014

Ett löfte och ett howl!


Nej, jag har inte råkat rycka till med det glada fotofingret och lyckats åstadkomma en exponering för mycket. Däremot verkar scannern ha gått bananas och totalvägrar att återge hur fint det här gamla vykortsmotivet verkligen är.

Den första versionen av vykortet visar upp en "randig" yta som inte finns där i verkligheten. Den andra versionen visar mest upp min goda vilja. Min goda vilja att visa er hur vykortet egentligen ser ut. Eller rättare sagt mannens goda vilja, för det var han som försökte vrida och vända på inställningsrattarna för att "få till det". Det blev bara sämre. Det var säkert inte hans fel, för flera andra vykort gick alldeles utmärkt att få en bra återgivning av. Men inte detta.

Hm. Kan det kanske bero på ett ingripande av en högre makt? Ja, inte vet jag. Och jag vet inte heller vad bilden föreställer. Alltså om det avbildar två historiska kändisar eller så. Tills alldeles nyss tänkte jag på det som något religiöst och därmed lite lagom passande till påsk.

Men kanske föreställer det "bara" en vanlig pojke som väldigt gärna vill plocka de där fina, men mycket svåråtkomliga, blommorna - som i ärlighetens namn mest påminner om pingstliljor- och hans änglalikt tålmodiga mamma som låter honom hållas? Vad vet jag? Bara att det bästa med all konst är att den är fri för tolkning. Åtminstone i någon mån.

Måste erkänna att jag känner mig lite uppfylld just nu. Helgen började på bästa tänkbara sätt - med en riktigt bra och tänkvärd film!

Filmen om dikten/boken och om rättegången som ägde rum på grund av dikten/boken. Allen Ginsberg och hans Howl. Jag måste också erkänna att jag inte är särskilt insatt i Beat-poesin och dess förgrundsfigurer. Har mest ett hum. Eller hade. För nu efter filmen har jag nog två hum.

Vilken film och vilken rolltolkning av James Franco! (Älskar när man nästan inte känner igen skådespelaren för att han liksom bara är rollen). Och dikten. DIKTEN! Lång, lång och fylld av fartfylld rytmrik mening. Detta är en film som man skulle kunna citera ur i oändlighet. Men det ska jag inte göra. Vi har ju inte hela oändligheten på oss. Det är en dag i morgon också.

Men vi kan väl ta ett i alla fall. Ett citat. Måste bara få önska er en riktigt bra och glad påsk först!

"Vissa böcker har makt att förändra folks inställning och uppmärksamma situationer som är synliga men osedda."

:)
/helena

ps Och så kan vi väl lova varandra att mest göra saker som vi tycker är riktigt kul i påsk va? Vad det nu än vara månde: Sitta på kammaren och läsa långa dikter. Sitta på kammaren och skriva långa dikter. Se och uppleva fantastiska filmer. Blogga. Äta gott. Lusläsa och lustitta igenom alla inlägg på den nyåteruppväckta Inspirationfabriken. Umgås med trevligt folk. Och fä. Färga ägg. Eller plocka vårblommor. Vi gör något kul helt enkelt!

torsdagen den 17:e april 2014

De här ska jag vintage-hänga med i påsk


Flickan från Bergdala.


Sigfrid Siwertz och en Liten herre i grå kostym. "... Denna bok har skrivits speciellt för Bokklubben Svalan och sänts ut som presentbok till medlemmarna i 1955 års serie. Illustrationerna har utförts av Mark Sylwan och typografin av Bo Lindberg. ... " Kanske kan ni hitta den på bokbörsen.se? Eller på antikvariat.net?


Påskharen. Och påsharen.


Och polarharen. Vi är polare vi. (Även om Vindar från Arktis [Prisma 2008] av Staffan Widstrand & Magnus Elander är slut på Bokus så går det att läsa om den där). (Sedan är det väl bara att låna den på bibblan. Eller, att som jag, ha tur och hitta den tjocka, vackra, informativa boken på Röda Korsets vårbasar. För fem kronor).


Pepparkakspåsklammet.


"Vallvaskorne". "... så kallas de vackra och duktige fiskarflickorne, försälja icke sällan saltad fisk på samhällets gator. ..."


Och så Jesus då. Han får vara med på ett hörn. Även om jag inte riktigt alltid tror på honom. Han tillhör definitivt den kategori killar som verkar lite för bra för att vara sann.

:)
/helena

ps Vilka ska ni hänga med i påsk? Alltså "hänga med" som i soffhäng. Eller sänghäng. Eller vilket häng som helst för den delen!

onsdagen den 16:e april 2014

Och i fönstret blommar brodyren


Vi tog en liten tur ut på landet. Hade tänkt komma hem med ett fång våriga små sippor. Vitsippor. Vi kom hem med två små second hand-vaser.

:)
/helena

tisdagen den 15:e april 2014

Tvåa på bollen


Ni har säkert redan läst om det. Alla har säkert redan läst om att den värsta jobbfloskeln har utsetts. Korats. Äntligen! Eller vad man säger? "Vi måste gasa och bromsa samtidigt" vann. Den är bra, det är den. Eller dålig då.

Och jag kan inte låta bli att undra om det fanns jobbfloskler förr? När uppfanns jobbfloskeln egentligen? Och hade Pelles farmor en enda aning om att det fanns något sådant som jobbfloskler när hon tog sig an ullen för att påbörja den långa processen fram mot Pelles nya kläder?

Jag bara undrar.

:)
/helena

ps Stiftelsen Birkagården, Stockholm, är det som står bakom det rara vykortet på Pelle och farmor. Elsa Beskow-kort nr 20.

Easter Parade

 
Tänk att jag aldrig har sett denna glada, dansanta, musikaliska, påskfilm! Lite konstigt att jag har lyckats missa den så länge liksom. Easter Parade, från 1948, med självaste dansgurun Astaire och den lilla underbara Garland med den stora, stora, rösten.
 
Ännu roligare hade det förstås varit att vara i New York och fått delta i själva påskparaden. Men jag hade nog inte haft något tillräckligt snyggt att ha på mig ändå. Särskilt inte någon tillräckligt snygg hatt. Och det tillhör väl, att man ska ha det?
 
På Röda Korsets vårbasar häromhelgen hittade jag inte bara ett par intressanta böcker för fem kronor styck, utan också en film med Julia Roberts för samma blygsamma summa. Kanske kan den bli en bra kompensationsfilm att se under påskhelgen?
 
Nåväl. Som ni vet har jag inte så stora krav här i livet. Vad är väl en parad i New York...mot en hemmahelg i Borås? Haha.
 
Allvarligt talat, så kan det lilla vara det stora. Särskilt i påskpyntandets förlovade land. Ett lite extra fint kort att ställa fram kan räcka långt. Eller varför inte lägga upp den sötaste boksida man kan tänka sig?
 
När jag hittade de här snygga, stilrena, äggpåsarna på ICA så blev jag så glad! Tänkte att de kunde bli användbara till mycket mer än att bara ha äggen i. Exempelvis skulle de kunna fungera som vas att ha påskriset i. Inte för att det direkt råder någon vasbrist härhemma, men ibland kan det vara kul med något annorlunda. Kanske vill man helt enkelt använda en annan färgskala mot vad man brukar. Då kan en vanlig glasburk nedstoppad i en ovanligt fin papperspåse vara ett bra alternativ. Eller så kan man förstås använda påsarna att ha påskgodiset i.
 
Bara att fråga sin ICA-handlare extra snällt om man kan få köpa ett par extra påsar. Eller någon annan matvaruhandlare kanske? (tillägger hon som är helt osponsrad blixtsnabbt!)
 
:)
/helena
 
ps Om ni, liksom jag, inte har sett Easter Parade (En dans med dej) än - och inte har något emot att börja med slutet - så hittar ni den mest ljuvliga lilla scen (kläderna! interiören! hattarna! sången! ja, allt!) ur filmen med Judy Garland och Fred Astaire här!

söndagen den 13:e april 2014

Titeln som blåste bort


Varför är det så svårt att tro på solen
när det regnar?

Fukten som tränger sig in under ögonlocken.
Hjärtat som nyser.
Tröjorna som inte värmer där det verkligen behövs.
Skvalet.
Tankarna
Att vara i valet och kvalet och skvalet.
Att våga stanna där.
Tänka otänkta tankar en stund längre än man egentligen vill.
Låta bli att säga: - Äsch, det var väl inget.
Inget kan också vara något.
Något stort.
Smått förvirrat.
Regnet igen.
Och blåsten.
Och alla odiskade tankar som står kvar i stället.
Istället.
Och alla orden som inte blir sagda när vinden överröstar allt.
Och du.
Och jag.
Vi.
Vi behöver vinden,
regnet och varandra.

Glöm inte det,
när solen skiner.

:)
/helena

lördagen den 12:e april 2014

Snart är det påsk, men först ska vi ha en helt vanlig trevlig helg


Har börjat smygpynta lite, för säkerhets skull. Om orken plötsligt tänker börja lysa med sin frånvaro alldeles lagom till påsk, så kan jag stolt annonsera min krigslist redan nu: Bättre förekomma än, hm, inte förekomma?

Men först tänkte jag bjuda in er på lite gammal skåpmat. Påskskåpmat. Fast egentligen är det inte något klockrent påskigt över de här sakerna, bilderna, men ändå är det det. För det bästa påskpyntet är, enligt mig, det som inte är något påskpynt alls - egentligen.

Man behöver inte ta in något påskris utifrån om man inte vill, orkar eller hinner. Det är bara att greppa första bästa risiga fikus från fönstret och fire away! I med en knallcerise liten loppisfågel och påskutsikten är redan halvklar!

Och vem har sagt att en djupt blå jultallriksfågel från 80-talet inte kan kännas hur rätt som helst i dessa ljusa, gula tider? Fram med en tallrikshållare för lättare-än-lätt-display. Och ställ sedan upp den lilla övervintrade pippin på första bästa byrå bara. Eller bord. Eller bänk. Och saken är...ägg!

Lättaste av allt är ändå att vända på saken. Inte rota fram något från pyntgömmornas dammdoftande och mest avlägsna hörn - och absolut inte ut för att panikköpa något nytt och oövertänkt, i värsta fall trist massproducerat kucke-li-ku-aktigt - damma av något som redan står framme, vetja. Gärna något som alltid står framme.

Som Jie-burken med kockarna på, som alltid står i köket. Välfylld med reservknappar, gem och diverse udda skruvar. Vid juletid är det oftast prinskorvssidan - om nu något som är runt kan ha sidor? - som står i fokus. Framåt midsommar är det dags att vrida fram den dignande fruktskålen.

Och nu så har haren så glatt skuttat fram! (Eller? För den är väl inte död bara för att han, kocken, håller upp den så där i luften va?)

:)
/helena

ps Lugn, bara lugn, säger jag till er som tycker att påsken är uttjatad redan nu, nästan en vecka innan den ens har börjat. Det kommer inte bara att handla om påsk härinne den närmaste tiden. Inte bara.