lördag 10 december 2016

Blommande smörgåstårta


Här kommer en murrig hälsning från vår egen lilla, enkla Nobelkväll. Här har inga tallrikar kraschat - än.


Änglarna är med oss ikväll. Den största ängeln skakar grädde just nu. Visp är för veklingar! Nej då, men att skaka i en påse sparar disk, och det blir ju ingen diskmaskinslös människa ledsen av. Något ska strax hällas upp ur en konservburk, tror det blir persikor. Bästa Swedish Grace-skålarna ska fyllas till brädden. De är ju så små.

Först skålade vi i apelsinlikör, för Alfred förstås!.

Annars bestod menyn av god, god julkorv med pommes Pers. Alltså pulvermos blandat med persiljeklipp. Gott, gott. Och snabblagat, så att man hinner hänga med i alla jäsande, pösande sköna konversationer runt TV-bordet. Jästceller och isande fasövergångar serveras på löpande, nobla band.

Och jag vet att det ska föreställa romantiska sommarängar på honnörsbordet, men visst ser det ut som en stor, lång, blommande smörgåstårta? De små aprikosfärgade blommorna underst är räkorna och det vippiga gröna överst ser precis ut som vajande dillkvistar. En vacker komposition hursomhelst.

Här hemma tänks inga djupa tankar ikväll, det får andra göra. Det har andra redan gjort - uppenbarligen. Nu serveras snart efterrätten och kaffedoften sprider sig från köket, runt hörnet och in hit till mig, och ända upp i mina glada näsborrar!

:)
/helena

fredag 9 december 2016

För många ingredienser?


Hur ska man hinna andas?

Det är Nobel och Lucia. Coola Kakan och hennes pappa ska åka tåg. Boken, som jag just börjat på, pockar på uppmärksamhet (gav mig på en hyllvärmare här hemma - Öken av en tidigare litteraturpristagare, J.M.G. Le Clézio, somnade efter mindre än tio sidor, men jag tänker inte ge upp!). Det är nära, så nära till Göteborg och där kan man kliva in genom portarna till Liseberg och julmysa, ända fram till mellandagarna faktiskt. Kolla om hoppande vattnet har frusit. Knappast. Det är ju en massa plusgrader (+7) ute. I alla fall just nu.

Och så vill jag se den klassiska dokumentären om/med Dylan: Don't look back (finns på SVT Play en månad till, under avdelningen dox). När ska man hinna kissa? Och öva på den nya Lucia-sången som jag hittade häromdagen? Jag bara undrar? Sedan har vi alla julmarknader, och som grädde på vintage-moset alla loppisar och välgörenhets second handaffärer, som bara skriker efter en.

Helst av allt vill jag bara stanna hemma, möjligtvis med undantag för att gå på ett museum jag pratat om att besöka länge. Lääänge. Annars vill jag bara äta för många pepparkakor och skriva några snigeljulkort (i tid för en gångs skull!), så att det dyker upp några snigeljulkort i ens egen låda och sprider den där speciella julstämningen som inget digitalt i hela världen kan sprida. Sedan, om jag fortfarande orkar hålla ögonen öppna, vill jag titta på min hett önskade och väldigt efterlängtade namnsdagspresent (har jag sagt att Mannen är bäst?!). Och mysa. Sa jag mysa?

Hoppas att ni får en någotsånär avslappnad och mycket lustfylld helg!

:)
/helena

ps Och om någon frågar hur ni mår i Nobel-helgen, så ska ni inte bara svara skapligt, utan veten-skapligt. Såklart.

torsdag 8 december 2016

En ängel till kaffet


Ska strax hälla upp dagens tredje kopp kaffe och hänga upp ängeln. Har bara inte hittat den perfekta platsen än. Den alldeles, alldeles perfekta platsen.


För den här ängeln kräver sin plats - det gör väl förresten alla änglar - men den här är så extra fin. Och skör.


Blått och genomskinligt glas. Turkosa stänk som blänker. Håret på ända. Och den lilla, lilla röda munnen! Det är ju det jag säger: Man vet aldrig vad man ska hitta där ute i den stora vida second hand-världen. Den här gången hittade jag något handtillverkat och vackert. Relativt unikt, förmodar jag. Och roligt! För bara ett par guldpengar.

Tretår, som sagt, och ett ljuvligt doftande äpple. Och hänga-ängel-bestyr.

:)
/helena

ps Kahawk, står det inristat i nederkanten av ängelns klänning (eller särk?). Kahawk, som i en slags ordrebus, en slags bokstavskombination bestående av Karin Westman och Håkan Blomqvist. Verkar som att de gör en massa vackert. Inte bara smått och gott, en del större och gott också.

tisdag 6 december 2016

Från småsten till småsten



Våga
Hoppa
Från hopp till sten till tuva
Liten tuva välter så lätt
Väger så lätt
Hopp
Hopp
Hopp
Och skutt i säng
Lägga sten
På bördan
Och hoppa upp på benen igen
Lägga sten på minnet
I fickorna
Allt är bara småsten
Småsten
Kvarnsten
Småsten
Tungt
Tungt
Heavy
Heavy metal
Glimrande
Gnejs
Hej svejs
Guldkant
Hästsvans
Råttfärgad
Ensidig
Men
Mångfacetterad
En av alla
Småsten
Småsten
Gråsten
Gråsprängd
Fröding
Frödinge
Ostkaka
Låta sig väl smaka
Ta mer
Ta mindre
Lova mer
Leva mindre
Leva större
Hoppa
På STOR fot
Lova lite till
Ta tillvara
Hamstra
Nötter
Idioter
Dra åt h-vete
Vetemjöl
Baka baka
liten pepparkaka
Ge
Mig
Ett
Nobelpris
I modellera
I konsten att stå ut
Eller
Böj den
Häll den
Släng den
Över mig
Berömmelsen
Duggar
Tätt
Av
Småsten
Allt är redan upptäckt
Avslöjat
Avtäckt
Uppväckt
Nedsänkt
Huvud
Värk
Ge mig ett Nobelpris
I pepparkakssmet
Köpedeg går också bra
Mjöla länge
Allt blir vitt
Kommer råd kommer tid
Det blir nog hjul i år också
Samma julspår
Småsten
Småsten
Vara tacksam
Bli lönsam
Så sina julspår
Spå sin julsådd
Försmådd
Oförstådd
Småsten
Småsten
Jular
Ut
I
Mörka
Natten
Få fnatten
Och lite i hatten
Håll ut
Håll
I
Sidan
Småsten
Småsten
Nu
Vänder
Det
Sig
Snart
Snart
I
Magen
Småsten
Småsten
Rimmar på måsten
Om man bara vill
Nu
Vänder
Det
Snart
Vinden
Och
Vågen
I
Råttsvansen

Repet
Som
Bara
Har
En
Enda
Ände
The
End
Hopp
Hopp
Hopp
Och
Skutt
Skutt
Skutt
Och
Mod
Mod
Mod
God
Modighet
God
Hjul
Fri
Hjula
Mod
Mod
Modig
God
God
Godmodig
Våga
Hoppa...
...s!


:)
/helena

måndag 5 december 2016

Och en portion Jesus


Det här ska handla om en av mina viktigaste arbetsuppgifter, och om två av mina största vintage-passioner.


Tallrikar och böcker. Passion, var ordet!


Tallrikar med intressanta motiv.


Och böcker med intressanta motiv. Sedan är det förstås alltid bra om handlingen har någon djupare mening också.


Ska vi vara ärliga, så var det mest åldern på den här boken som lockade. Det föråldrade språket och den personliga inskriptionen. Jesus är mest en symbol för mig. En symbol för en av de stora religionerna. En historiskt intressant person.

Själv är jag inte det minsta religiös egentligen, men mycket historiskt och kulturellt passionerad. Och ständigt lika fascinerad över hur människor alltid har lyckats blanda bort det allra viktigaste kortet i leken: Kärleken. Jag tror på kärleken. Bara den. Det räcker. För mig.

De stora religiösa riktningarna har visat prov på så mycket maktfullkomlighet genom århundradena, och därigenom ofta glömt bort det allra viktigaste. Den enda regel som behövs; den gyllene. Försök bara vara mot andra som du själv vill bli bemött, fritt tolkat. Som vanligt lättare sagt än gjort. Hur ska man hinna med allt? Hinna med att vara trevlig också? Maten ska ju stå på bordet - helst varje dag. Och tänderna ska borstas - även de längst bak. Bara att försöka göra sitt bästa. Men att stånga sig blodig är ingen idé, att vända andra kinden till, tror jag inte på. Jag tror, att man måste hålla på sin integritet och ta ansvar för sitt eget välmående i relation till andra. Vänd energitjuvarna ryggen och ägna dig åt dem som har vett att uppskatta dina omsorger. Lite så, tänker jag.

Julen är en sådan salig blandning. Av tomtar och änglar och kulor och granar och Jesus. Och så vill jag ha det. Vill minnas varför vi traditionellt firar jul, vill sjunga moderna julsånger och gamla psalmer. Vill känna det nymodiga och det anrika blandas, i hjärtat och själen. Och hemmet.

<3
/helena

ps En av mina viktigaste arbetsuppgifter innebär att hålla ordning på vårt - mannens och mitt - eget lilla, kulturella kontor här hemma. Det kan innebära en massa saker, men en av de roligare uppgifterna är att försöka hitta och plocka fram nya låtar och sånger till mannens arbete. Det vill säga hans day job. I och med att hans elevskara är så bred och varierad, så finns det många önskemål och aspekter att ta hänsyn till. Några vill ha det rockigare, några vill ha det mer finstilt. Några behöver röra på sig, andra vill så gärna sjunga med. Några trivs när det händer något nytt, andra mår bäst när de får höra det de brukar höra. I alla fall, igår plockade jag fram en sådan rolig och söt liten julvisa: Tomtarna på loftet, ur boken Låt och Lek med Låtar (Anders Bergsjö och Bengt Forsberg). Hör bara: "Jag är tomte jag och springer runt i husen och sätter fyr på alla juleljusen, för nu är det fart, ja, nu är det fest på loftet där tomtarna bor. Här sitter ingen still och nickar till för då får man en släng av sleven. Och är du utan jobb och går omkring som en snobb så får du sprätta alla önskebreven. ..."

lördag 3 december 2016

Nu har jag beställt mina!


"Årets julklappsetiketter är skapade av illustratören Jenny von Döbeln, som genom att blanda gamla och nya tekniker ger sina motiv ett alldeles speciellt uttryck.


Pengarna från försäljningen går bland annat till vår telefonjour, dit många ensamma människor ringer under julhelgen. Med din hjälp kan vi se till att någon lyssnar på de som hör av sig och på så sätt bryta den tystnad som många upplever speciellt under julhelgen.


För bara 60 kronor får du 18 etiketter plus brev- och sigillmärken. Direkt hem i brevlådan.


Läs mer och hjälp oss att göra julen godare på www.redcross.se/jul ..."




<3
/helena

fredag 2 december 2016

Katt i fönstret



"Katt i fönstret, träd på torg, timmarna står stilla
Brev från dig, långt härifrån och tiden den står stilla
Du dansar genom nätterna, jag hör ditt skratt ända hit
Ditt hår var svart, din hud så brun, och din klänning den var vit
Gröna ögon som katten där och du badade med månen
Och tvingade mig att lyssna när du spelade på den där saxofonen

Katt i fönstret, regn på torg, här står tiden stilla

Jag skriver bok, jag skriver bra - Och jag vill inte komma till slutet
Solen har bränt i veckor och dar - Och jag har nästan inte varit ute
Jag älskar kvinnan i min bok Men snart måste vi lämna varann
Det är historia och fantasi Men kärleken den är sann
Gröna ögon, kolsvart hår, som katten som kom hit en dag..."

/Ulf Lundell, Katt i fönstret



<3
/helena